Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Löpsedeln

Så här håller du värmen efter ditt kallbad

Så här håller du värmen efter ditt kallbad, måste man veta det? Ja. Eller möjligtvis nja … Men att få upp och hålla värmen efter ett kallbad är ibland klurigare än att få ner kroppen i det kalla vattnet. Ner kommer man liksom alltid …

Därför delar jag med mig av mina allra fiffigaste tips för hur ni får tillbaka en normal kroppstemperatur så att livet känns sådär gôtt som det ska efter ett kallbad. För det är gôtt att bada kallt. Och det är hälsosamt (om vi är friska).

så här håller du värmen efter ditt kallbad, Malin Lundskog

Vill du först läsa mina tips på förberedelser och hur du tar dig i det kalla badet hittar du dem här: Sugen på vinterbad?

Tips för hur du får upp värmen efter kallbadet

  • Andas! Inte hyperventilera. Andas. Djupt och lugnt.
  • Om du inte badar naken (som jag gillar mest): av med kalla badkläder!
  • Sök upp lä! (möjligtvis kan du göra det som punkt ett om det känns bekvämare, men försök att vara snabb i vändningarna …)
  • På med ullstrumpor och/eller ställ dig på något varmt underlag.
  • Ta på dig kläder på överkroppen.
  • Värme till händerna som är det sista kroppen själv tänker på att värma upp
  • Kläder på benen
  • Och sen resten … jacka, halsduk och vad mer du har att klä på dig.
  • Rör på kroppen! Rulla loss i axlarna, dansa, hoppa, knäböj … Involvera stora muskelgrupper som benen som gör att cirkulationen sätter fart. Och sätt armarna i rullning för att få ut värmen i händer och fingrar.
  • Har du en mugg med varmt kaffe eller te med dig, så lägg händerna runt den och enjoy!

Ha inte för bråttom in i bastun!

Om du bastar i samband med ditt kalla bad, ha inte för bråttom in i bastun. Eller in i en varm dusch. Det finns nämligen något som kallas för after drop (nej, vad jag vet finns det inget svenskt ord för det här) och det handlar om att kroppstemperaturen fortsätter att droppa/sjunka en stund efter badet. Eftersvettning fast tvärtom, typ.

Det som händer under afterdrop är att kroppen i princip har stängt av blodtillförsel till delar som inte är så himla viktiga (ta det där med viktig, med en nypa salt) för att förse de viktiga, vitala delarna med värme när du badar och kyler ned den. Smart som tusan ju! Men!

När du kommer upp i värmen (?) drar cirkulationen igång igen och kylan i de yttre blodkärlen (som förser de ickevitala delarna som hud armar, händer, fötter och ben) flyttar sig in i kroppen och kyler ner även de vitala delarna. På det viset fortsätter alltså kroppstemperaturen att sjunka. Hettar du upp kroppen för snabbt drar cirkulationen i de yttre blodkärlen igång ännu mer och blandar sig ännu mer med de inre och då kyls dina vitala delar ner ännu mer …

Lagom är bäst med andra ord, precis som vanligt. Och afterdrop är vanligt och händer ungefär vid alla kalla bad, men är oftast helt ofarligt. Men värt att vara vaksam på ändå, utan att det förtar njutet av ett kallt bad.

Så här håller du värmen efter ditt kallbad, på film

Följer du mig Instagram kanske du har sett mina filmrullar om kalla bad? Om inte, hittar du dem som redan finns här nedan. Fler tips före, under och efter kalla bad kommer!

Har du tänkt på att jag inte har skrivit en enda rad om mössa? Hoppsan! Eller … nä. Jag räknar iskallt (he he he) med att du badar med mössa på, så jag tänkte faktiskt att mössan är en ickefråga.

Men om du inte badar med mössa på eller har fått för dig att doppa huvudet (gör inte det om du är förstagångsbadare … ) så är mössan första punkten på att-göra-listan efter ett vinterbad.

Sådärja! Hopp i! Och hopp upp … Njut av ruschen, kicken och sjöar och hav, för jäklar vad gôtt det är där ute.

Och kom ihåg: simma lugnt.
Vi ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd, med nytvättade händer)
Malin Lundskog

Hållbar i jul – min guide för fröjdefullt julfirande

Hållbar i jul med lagom mycket stress, ohemult mycket njut, klimatsmarta klappar, mängder av rörelseglädje och tindrande ögon. Eller vad du nu vill ha för ingredienser i både dina julfrberedelser och ditt julfirande. Vi är olika och det där med att vara olika för mig rätt in på listan över sådant som gör att du kan fira jul hållbart, här är mina punkter:

  • prioritera
  • utonjut
  • mys
hållbar i jul med frisk luft och hav
goda utsikter om en fröjdefull jul

Vad är viktigt för dig med julen?

Är det julbak eller att ha gott om tid för julklappsrim? Tycker du att tända ljus är det allra viktigaste med julen eller kanske att spela sällskapsspel (oj oj oj vad jag älskar att spela spel!). Även om du har familj och/eller vänner som du firar jul med och din jul inte enbart handlar om dig, så … handlar din jul om dig. För om inte du mår bra, hur fröjdefullt blir firandet då? För dig och för dem omkring dig?

Första punkten i mit ultimata julguide handlar alltså om att prioritera! Det här har varit jätteviktigt för mig under åren, för jag tycker verkligen att det är mysigt med jul. Kanske framförallt med förberedelserna? Som att klura ut julklappar, baka, göra godis, pyssla, fixa krans till dörren. Jag tycker till och med om att städa, men inte när det är bråttom och fullt av måsten.

Att prioritera har för min del framförallt handlat om att bli medveten om vad jag absolut inte vill, vad som inte är särskilt viktigt, sådant som är rätt mysigt, saker och aktiviteter jag inte vill vara utan och sådant som jag absolut vill ha med i mitt julfirande. Den här julstädningen har ändrats sedan mina barn blev vuxna och kommer med all säkerhet att ändras igen, men medvetenheten om vad som är viktigt gör det mycket enklare att säga nej. Ja, för mig är nej viktigare att ha koll på än ja. Jag är nämligen väldigt vältränad i mitt ja-sägande …

Vad skulla hamna på din priolista när det gäller jul? Vilka föreberedelser gillar du? Vem vill du ge julklapp till, vilka vill du träffa, vad vill du göra? Och vad vill du inte göra. Berätta gärna för mig i en kommentar här, men ännu viktigare: berätta för dig och de du har omkring dig. Det är mycket enklare att gå till ett lyckat julfirande när vi känner till förväntningarna. Särskilt om de innebär att tagga ner … Vi vill ofta göra mer för att göra bättre.

kallbad, badtrappa, Knippla, Mallin Lundskog
julbad, lika viktigt som julbak. Minst!

Frisk luft och fri lek

Julen 2020 kommer förmodligen att bli den underligaste julen i våra liv ( i alla fall hittills) och eftersom vi inte kan åka och hälsa på varandra som vi brukar är det troligt att vi har mer tid än någonsin till att vara utomhus och njuta. För är det något vi mår bra av är det frisk luft. Och fri lek. Att inte ha allt planerat, inga särskilda mål med en promenad eller löprunda annat än att ”bara” vara ute. Och njuta. I år har vi chansen!

Ni har väl sett att stormköket är årets julklapp förresten? Vad tror ni, är det en effekt av covid19? Jag har ett sedan en fjällvandring för några år sedan. Älskar! Det är så himla enkelt OCH så himla mysigt att fixa käk utomhus. Jag såg nyss att det finns ett helt gäng på Tradera, för dig som vill köpa men inte köpa nytt.

Mormor brukade säga att hungern är bästa kryddan ,men jag undrar om inte utomhus är den allra, allra bästa kryddan?

Dagsljus i ögonen och fri lek istället för en måste-lista är ett hett tips för att du ska hålla i jul.

Det finns så himla mycket att göra utomhus och dessutom är det väl där vi ses den här julen? Tända brasor, ha picknickar, testa nya vandringsleder, fixa en marschallpromenad i mörkret (okej, inte bäst på min ö där blåsten kanske blåser ut ljusen, men bra tips ändå?), träna tillsammans, krama träd (tänk att ta med familjen ut på trädkramning?!)

Ha det mysigt på riktigt

Vaddå på riktigt? frågade min man när han svepte förbi datorn alldeles nyss och såg rubriken. He he. Ja, vad menar jag egentligen? Jo, mysigt på det sätt som jag tycker är mysigt. Ni vet sådan där stunder som man drömmer om, men inte ger sig tid till. Där kanske brasan är tänd och man själ är insvept i en filt? Läser, kollar TV-serier, stickar. Eller spelar spel! Eller har picknick, men det har jag ju skrivit om här ovanför.

När jag skriver mysa på riktigt är jag fullt medveten om att vi alla är olika (det skrev jag redan i början av det här inlägget) och att mys för mig inte ä mys för dig. Men grejen. Att ge sig själv mys i julklapp – är det inte det en kärleksfull gest mot sig själv? Och det vet vi ju, vad som händer när vi är kärleksfulla mot oss själva: vi blir mer kärleksfulla gentemot våra medmänniskor och är inte det hela grejen med julen? Kärlek! Hur som helst så är det galet hälsosamt och det är ju det som är grejen med den här bloggen: Hälsa.

hållbar i jul, utomhusträning
hållbar i jul med fri lek och utonjut!

Hållbar innan, under och efter jul

Min guide till en hållbar jul handlar om hur du håller i jul. Både innan, under och efter. Jag tror att möjligheterna är större i år, när vi ska hålla oss hemma, hålla avstånd, hålla i och hålla ut. Genom att prioritera, vara utomhus och vara medvetna om vad vi själva tycker är mys är chansen att julen blir extra fröjdefull stor. Riktigt stor! Oavsett om vi blir hållbar i jul med lagom mycket stress, ohemult mycket njut, klimatsmarta klappar, mängder av rörelseglädje och/eller tindrande ögon. Vad tror ni?

Dela gärna med er av era tips på en hållbar jul,
vi ses snart igen!
Ho ho ho o puss o kram (på avstånd, med nytvättade händer)

Malin Lundskog

Podden Min perfekta kropp om kvinnor och normer

Podden Min perfekta kropp handlar om kvinnor. Om normer. Om att acceptera och älska sig själv och sin kropp. Vi pratar en hel del om sådant man inte pratar om och vi hoppas att vi väcker mod i kvinnor. Så att vi vågar njuta av livet och lägga vår kraft och energi på sådant som berikar livet istället för sådant som krymper livet. Häng med på äventyret! Här är alla våra avsnitt:

min perfekta kropp 10, Malin Lundskog, podd

I vårt tionde avsnitt pratar Viktoria Davidsson och jag, Malin Lundskog, om feminism. Är feminism något för alla eller måste man vara superinsatt och ärkefeminist för att få kalla sig feminist och intressera sig för jämställdhet?

Vi berättar också vilka som är våra förebilder. Och varför.

Det nionde avsnittet är för dig som har kommit ur kiss- och bajsåldern, men ändå kan skratta åt det mänskliga med att låta och lukta.

Varför det är skillnad på karlakarlars ljud och kvinnors läten? Måste kvinnor jämföra sig med män? Och hade vi stått ut med lukten om vi blev nedsläppta i lort-Sverige?

podden min perfekta kropp, avsnitt 8, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, kroppspositivism

Podden Min perfekta kropp är mitt inne i sin första säsong när jag skriver det här. Idag släpper vi det åttonde av de tolv poddavsnitt vi har tänkt att en säsong ska innehålla och vi pratar om kroppspositivism. Är kroppspositivismen nutidens variant av bränna att BH:n?

min perfekta kropp, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, perfektion

Vi har pratat om vad ordet perfekt egentligen innebär och diskuterat om och hur normerna spär på perfektionismen. I det avsnittet, det sjunde, frågade vi oss också om perfektion har en dagsform.  

Halva första säsongen av podden

a kropp, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, döma andra, kroppen

I vårt sjätte poddavsnitt avslöjar vi att vi inte alls är så befriade från att döma andra som vi trodde. Vi diskuterar också om det finns något samband mellan att döma sig själv, sin kropp och andra.

podden min perfekta kropp, retusch, foto, podd, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, avsnitt 5, hälsa

I avsnitt fem av podden min perfekta kropp pratar vi om retuscherade bilder och diskutera vad det har med vår svårighet att tycka om våra egna kroppar att göra.

Viktoria avslöjar hur det går till när modeller fotograferas och jag undrar om vi ska ha innehållsförteckning på bilder …

kropp, utseende, kvinnokropp, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podd, podcaster

Podden fjärde avsnitt innehåller våra tankar kring hur vi ser på oss själva. Kan vi inte se vår utstrålning själva, så som andra kan? Och skulle vi känna igen oss själva om vi mötte oss på gatan?

De tre första avsnitten av Min perfekta kropp

Min perfekta kropp, podd, podcaster, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, bantning, hälsa

Det tredje avsnittet av Min perfekta kropp är fyllt av matprat. Eller snarare: inte äta-prat. Vi pratar om späkning och om det är något vi måste hålla på med hela livet.

Min perfekta kropp, självkärlek, acceptans, hälsa, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podcaster, podd

Självkärlek, vad det egentligen är och vad det har med en perfekt kropp att göra är ämnet i andra episoden av podden Min perfekta kropp.

Min perfekta kropp, kvinnokroppen, normer, Hälsa, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podcaster, normer

I det första avsnittet, förutom en kortkort sneak peak dessförinnan, presenterade vi oss själva, fotograf Viktoria Davidsson och jag. Vi berättade vad det är som gör att vi tar oss rätten att prata om kvinnokroppar, hälsa, utseende och normer.

Länkar till podden och varför vi pratar om kvinnokroppen

Här kan du läsa mer om varför vi startar podden Min perfekta kropp

Har du lyssnat på podden? Den finns där poddar brukar finnas. Du vet väl att du också kan lyssna på podd på Spotify numera? Hur som helst: om du har lyssnat: berätta gärna vad du tycker, antingen här i en kommentar eller i din poddapp direkt. Att veta vad ni som lyssnar tycker och tänker betyder massor för oss.

Och du vet väl att du mer än gärna får komma med förslag på vad vi kan prata om i podden, som än så länge har avsnitt som är ungefär femton minuter långa. Så … du hinner!

Hoppas att du vill vara med oss på resan när vi förändrar världen och skaffar perfekta kroppar.

Jag kommer att uppdatera den här sidan vartefter vi släpper fler avsnitt av Podden min perfekta kropp. Följ här, prenumerera i en poddapp (gärna gärna!) eller följ vår poddsida för podden Min perfekta kropp. Häng med lite överallt, tillsammans är ju så mycket bättre! Tillsammans är vi så mycket bättre!

Ses snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Halvårsrapport från Malin på Knippla … Det är alltså ett helt halvår sedan som vi lämnade Göteborg och tog färjorna ut till den lilla ön i södra Bohuslän. Oj, vad tiden går fort när man har kul! Och det är faktiskt precis det jag har här. Kul! Jag har det till och med så bra att jag inte tror att det är på riktigt. Men, å andra sidan så kanske det är en kombination av att bo på ö och att hela världen är upp och ner och inte på riktigt just nu med tanke på Covid 19. Eller, hur känner ni?

halvårsrapport från Malin på Knippla
med vind och saltvatten som stylist …

Mina tre första månader som öbo kan du läsa om här: Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv så jag fortsätter med nästa tre månader i det här inlägget.

Juli, augusti och september sommaren 2020

Förutom lättnaden när corona-smittan verkade lätta och vi allihop mer eller mindre lärde oss att leva med att tvätta händerna mer än vi någonsin har gjort förut och hålla längre avstånd än vi egentligen vill så är det här sommarens höjdpunkter. Ja, faktiskt bara höjdpunkter! Jag tror inte att jag har några lågpunkter (?) att berätta om, även om jag som de flesta av er andra saknar kramar, kalas och konserter.

UtonNjut!

Det är väl ingen överraskning för någon av er att jag gillar att vara utomhus, men så mycket utomhus som jag har varit sedan jag blev öbo har jag nog aldrig varit. Det här är förvisso året då allt behöver ske utomhus, men ändå!

Som vi har badat, båtat och firat födelsedag. Lärt känna sommargäster och året runt-boende ännu mer i de tappra försök som har gjorts att coronamässigt ha evenemang, som auktioner och konserter. Så som de tydligen brukar ha här på ön.

  • badjävlar på Knippla
    mamma och jag har badat
  • halvårsrapport från Malin på Knippla
    Brorsan och jag har badat
  • utsikt från Knippla
    visst är de fina?
  • solnedgång på Knippla
    en son och en Brorsa
  • Malin på Knippla
    min födelsedag på klipporna

Här är det enkelt att vara. Det räcker att gå utanför dörren så har du en klippa att slappa på eller hoppa från. Och människor att småprata med m du vill det. Inget meck med att packa och förbereda massor (oj oj oj vad jag inte tycker om att packa och förbereda inför resor och picknickar … ). Jag tror att det här är en av anledningarna till att jag tror att det inte är på riktigt det här med vårt öliv – sommaren var som ett enda långt sommarlov. Även om vi jobbade, både min man och jag.

Träningen som aldrig tar slut

Wow:en från sammanfattningen av mitt första kvartal på Knippla hänger kvar och människorna fortsätter att välkomna oss in i gemenskapen.

Just det ja: utomhusträningen som jag inte visste vart det skulle barka hän med den bara fortsätter och fortsätter. Ända fram till slutet av augusti körde vi tre pass i veckan och jag var aldrig ensam. Inte ens i närheten av ensam. Det är jag fortfarande inte långt in på hösten, men nu kör vi enbart träning på söndagar.

Malin på Knippla, träning utomhus
Jag kallar den: dips with a view

Båtar och fiske

Vi har hunnit komma sist i en fisketävling och köpt två nya båtar. Galet? Ja, men låt mig förklara.

Fisketävlingen var ett äventyr, även om det inte hände någonting. Tjugofyra båtar från ön tog sig ut till Knipplas västsida. Tutan ljöd när vi fick slänga i våra krokar och två timmar senare tutade det för att tävlingen var över. Mest fisk vann. Enkel matematik att vi med exakt noll fisk på kroken kom sist. Det kan vi ju bjuda på, som rookies i övärlden. Men vänta bara … Det blir säkert fisketävling nästa år. Och hur som helst gick startavgiften till Knippla IK och jag är mer än gärna med och bidrar till både idrotts- och andra föreningar som ser till att ön lever vidare. Här kan du läsa om Knippla och de föreningar som finns här.

halvårsrapport från Malin på Knippla
så här kommer man sist i en fisketävling …

Vi får napp …

Så var det där med båtar. I plural. Det började med att vi ville ha en mer fiskevänlig båt än den vi hade. När vi kollade runt bland proffsen ute på sjön, så verkade hyttbåt vara hett. Min man rekade. Ringde på en annons och fick svaret att visst, ni får titta på den. Men det kanske är lite avigt, för den ligger på Knippla … Inte visste säljaren att han var på väg att sälja just den båten som min man hade suttit och tittat på från balkongen på vår lägenhet (du vet den vi hade på rivningskontrakt). Både den och båtplatsen blev vår!

  • dörja makrill
    ser du dörjlinan?
  • krabbfiske
    första krabban (av hur många som helst!)
  • Malin på Knippla fiskar krabbor
    håvar in krabbor …
  • makrillfiléer
    Gaisare är att även för en ÖIS:are
  • inlagd makrill, Gerhard, Knippla
    inlagd makrill. YUMMIE!!!

Och nästa båt? Den hänger ihop med vår och två av våra vänners vilja att utveckla ön och ölivet till något mer. Något större. Jag berättar mer om det snart, men i och med den här båten har vi startat Knippla båtcharter … Sicken cliffhanger va?

Knippla båtcharter, Sarita 2.0
Sarita 2.0

Hus

Och störst av allt under andra kvartalet kanske ändå är husköpet. Vi köpte hus i augusti! Säg det inte till någon, men jag tror att det bästa huset på ön … Jag är så himla tacksam över att vi hann att bo i lägenheten i några månader. Den hade balkong i västerläge och just det läget var drömmen för mig när vi började fundera på att bo på ö. Väster. Med bara hav utanför fönstren. Vad jag inte visste då var att västanvinden (som är den vind vi har oftast här) gärna tar i som fasen. Inte sådär som den gör innan i Göteborg. Eller ens när jag har varit ute och seglat förr. Utan verkligen. Ta. I.

  • bästa huset på ön 😉
  • vedeldad bakugn!
  • balkong med utsikt

Vårt hus ligger mitt på ön, men har ändå utsikt över hamnen och ner mot Björkö, Kalvsund och till och med hamninloppet mot Göteborg. Det känns som att vi har alla goda krafter med oss, för det gick nästan lika smidigt att köpa huset som att köpa båten. Jag ringde och tjatade på mäklaren om att få titta på huset innan visningen och han tyckte förmodligen att jag var tillräckligt jobbig, för … en dag senare skrev vi kontrakt!

Och apropå kontrakt: för kanske sex-sju år sedan började drömma om att sitta i ett hus på en ö och skriva roman. Gissa vad jag gör en hel del just nu? Just det. Sitter på en ö och skriver roman. En uppföljare! För mest av allt sitter jag på en ö och redigerar en roman som kommer ut 2021. Ja! Jag vet! GALET!!!

Halvårsrapport från Malin på Knippla

Det här halvåret har inte varit klokt. På många sätt, det vet vi ju allihop. Men oj vad det hinner hända saker under sex korta månader ändå.

Jag älskar verkligen livet på Källö-Knippla, en av öarna i Öckerö kommun som ligger allra längst söderut i Bohuslän. Det är enkelt, utvecklande, lärorikt, fyllt av glädje och kärlek och det känns som att jag har hamnat på precis rätt plats. Och ja, jag nyper mig i armen mellan varven för att kolla om det verkligen är sant: båt, hus, förlagskontrakt och en utsikt som heter duga.

Dags för hummerfiske

  • hummerfiske
    hummertina på väg ner
  • Malin Lundskog ombord
    Oh captain my captain!

Nu ser jag fram emot ännu mer hummerfiske, isvindar och mörker. Och så fort det blir möjligt vill jag bjuda hit varenda en av er på en riktig brakfest, både öbor och fastlänningar. Med träning, bad och härfiskad fisk. Och kramar! Vill ni komma?

Den här halvårsrapporten från Malin på Knippla är en väldigt övergripande sammanfattning. Du följer väl bloggen för att hänga med på allt som händer däremellan? Och för att få mina tips för att må bra förstås. Jag jobbar ju också och är så himla tacksam över att jag har valt att jobba mycket online …

Förresten, du vet väl att jag är oftare på Instagram än här på bloggen? Häng med mig där också, där har vi också kul! Här hittar du mitt Insta-konto

Malin Lundskog skvätter vatten, västkusten, Knippla
Ta mig vatten över huvudet? Gärna!
Foto: Viktoria Davidsson

Ses snart igen!
Tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog (jadå, med nytvättade händer och på avstånd)

PS. här är fler inlägg om vad som har hänt under JAS-månaderna 2020: Så här blir du av med dina bekymmer och Reflektion i stillhet och fullt ös framåt och Skärgårdsleden är ett hett hemestertips

En vandring på Hisingen för både kropp och själ

En vandring på Hisingen gjorde susen för både kropp och själ idag. Ja, sådär som vandringar gör ni vet. Herregud vad det finns mycket att upptäcka i närområdet. Alltså, både det på insidan och det på utsidan.

Ska vi börja på utsidan? För ärligt talat, jag är både född och uppvuxen i Göteborg men Hisingen är en ganska så vit fläck på min karta. Därför var det himla kul att upptäcka ett alldeles väldigt vackert naturreservat idag!

Sillviks naturreservat

Tillsammans med en av mina allra bästa människor och våra hundar traskade jag runt i naturreservatet hela förmiddagen. Det gick både på stigar nära vattnet, in i skogen (Göteborgsskogen that is, vet att mina värmländska läsare undrar om jag skojar när jag säger skog här …), över skalbankar, genom koloniområden och upp i bergen.

en vandring på Hisingen, springer spaniel, Sillviks naturreservat
Vi började med att spana över havet (ser du kajakerna?). Därute ligger Knippla …
Sillviks naturreservat, Springer spaniel, vandring, Göteborg
på väg ut på en skalbank, där det tydligen växer ovanliga av växter.

Hällmålning

Tänk ändå, att vi kan lära oss saker hela tiden? Vi pratade om det, att vi trots att vi är fullärda får plats mer. Och ja, vi är mer ödmjuka än det kanske låter, för med fullärda menar vi inte att vi kan allt. Vi menar att vi behöver tömma ut något för att få plats med mer, he he. Så det där med att vi blir glömska när vi lir äldre kanske inte stämmer? Det är bara det att vi inte får plats med mer och att det är svårt att välja vad vi ska rensa bort. Som med prylar man har samlat på sig …

Varken min kompis eller jag hade till exempel någon aning om att vi skulle gå rätt på en hällmålning. Eller att hällmålning är något helt annat än hällristning. Eller för den delen, att det bara finns nio platser med hällmålningar i Sverige. Vad man vet alltså …

  • en vandring på Hisingen, hällmålning
    visst är det coolt? minst 3000 år gammal …
  • en vandring på Hisingen, Sillvik, kulturminne
    mer info för dig som vill veta mer

Samtalen under en vandring

Jag hoppas så himla mycket att det här med att ses utomhus, inte bara ta en snabb promenad, utan faktiskt ta sig tid att umgås kommer att leva kvar även efter Corona. Om det nu finns något efter? Men ni fattar …

Det ger en extra dimension till samtalen, att vara i rörelse. Utomhus. Kombinationen av att vara i naturen (med naturen?) och av att vara i rörelse gör magiska saker med oss. Eller med mig? Får mig att vilja komma djupare i samtalet. Lära mer. Lära känna mer. Både mig och den jag pratar med.

Det är som att naturen klar av oss de roller vi eventuellt har tagit på oss. Och genom att vi går bredvid varandra blir vi så jämlika som två människor bara kan bli. Det är lika nära till det sårbara som till allt annat och acceptansen finns i varenda löv och vartenda kvitter. Vandringar är som gjorda för att lära känna sig själv. Genom tankar och genom samtal, både de om då och nu och sen. Om glädje, sorg, ilska och eufori. Och allt däremellan. Jag tror fanimej att vandringar är medicin, även för den som inte är sjuk …

Sillviks naturreservat, Lilleby, Hisingen, Göteborg, vandring
höstfärger alltså!
kolonistugor, vandring, Lilleby, Sillvik
Kolonistugor!
på vandring i Sillviks naturreservat, Göteborg
Så nära havet vi kan. I alla lägen …

Och sist men inte minst

Här satte vi oss inte, men hade jag varit tomten hade jag lätt tagit plats. Tänk att ha en egen skylt på en bänk?!

vila, återhämtning, bänk, Sillviks naturreservat, Göteborg
Så mycket wow för den här bänken som är gjord för en äldre man, tomten och en äldre kvinna (kan ni se skyltarna?)

Just det. Sist men inte minst: picknicken! Hur gôtt det än är att röra på sig så är den där stunden med äggmacka och kaffe ungefär hur värdefull som helst. Ja man måste ju inte ha äggmacka. Eller kaffe … Men det är en favorit hos mig.

Precis som att starta tidigt är. För när vi var på väg hem efter några timmar var det väldigt mycket folk ute och rörde på sig. Många som cyklade. Härligt! Alla ska med på #utonjut!

en vandring på Hisingen med picknick, Malin Lundskog
minst lika viktig som själva vandringen: äggmacka och kaffe som det är dags för här!

Vandringsleder i ditt närområde

Varför valde vi att gå just här? För att det ligger ungefär mitt emellan oss, för att vi båda inser att det är ganska galet att veta så lite om sitt närområde och för att jag igår googlade på ”vandring naturreservat Göteborg” och då dök det upp. Här kan du läsa mer och hitta till Sillviks naturreservat, för det är värt ett besök om du är i Göteborgstrakten. Jag kommer absolut att komma tillbaka (blev väldigt springsugen!).

Vi startade vid Lillebybadets parkering, gick ner till Lillebybadet och tog sedan söderut. Det såg fantastiskt ut att gå norrut också, även om jag inte har någon koll på hur stort/långt det är ditåt.

Svårare än så behöver vi inte göra det för oss och jag tror att vi har så himla mycket att upptäcka jättenära oss själva och genom att upptäcka nytt på utsidan upptäcker vi också nytt på insidan. Den fysiska rörelsen framåt gör att vår mentala rörelse går i samma riktning, knutar löser upp sig och både vita och svarta fläckar får färg.

Men, vet ni?! Jag skriver om det här bara för att det är nytt för mig. Jag har ju mängder med områden jag har gått och sprungit i till vardags, som kanske är kul för er att veta mer om? De handlar ju om mina trakter i första hand, men … om ni vill ha fler tips på vandringsleder eller promenadsträckor i Göteborgsområdet eller på någon av Öckeröarna så har jag ju mer att komma med. Skulle det vara kul? Säg till så kör jag en bloggserie med vandringar.

Länkar till fler vandringar

Jag kanske gör det ändå, he he … Jag har ju gjort det förr. Som här: Vandring i vacker natur gör underverk för hälsan och här: Skärgårdsleden är ett hett hemestertips. Dessutom lite extra pepp för att röra på dig utomhus, för dig som vill ha det Därför är utomhus och rörelseglädje en oslagbar kombo

Tack för idag Nina, hälsa lille Sigge!
Och som vanligt: tack för sällskapet Brorsan!

Ses snart här igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog

Nanowrimo och misstagen jag gör om och om igen.

Nanowrimo och misstagen med att ta i för mycket, satsa för högt och dessutom tro att jag helt plötsligt skulle triggas av resultatmål istället för processmål. Japp, jag är där igen.

Jag siktar alldeles för högt och tror att det är det som behövs för att jag ska komma igång med uppföljaren till min första roman (Jag vet! Det är galet kul och jag ska snart berätta mer om boken som kommer ut 2021). Jag ger mig in i nanowrimo för jag vet inte vilken gång i ordningen och det enda jag vet är att det kommer att skita sig. Jag kommer inte att nå mitt mål, utan bjuder mig själv på en straffspark i öppet mål: vad var det jag sa?!

Ja, jag är rätt vass på att sabotera för mig själv och vet ni: jag tror att det också är därför jag är rätt vass på att guida andra att hitta, våga möta och bli vän med sina självsabotörer. Men det är en annan historia, som du kan läsa om under mina tjänster till exempel. Nu ska vi snacka nanowrimo och min lärdom om vad jag vill ha för mål. Om jag nu ska ha några mål?

Vad är NaNoWriMo?

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och är ungefär som hummerfiske (för oss som fiskar hummer alltså): en community med massa pepp och kreativitet under en koncentrerad period. NaNoWriMo äger rum i november varje år, för att november är en grå, tråkigt månad som gjord för att skriva. Om man nu gillar att skriva alltså! Förresten måste man inte tycka att november är grå och tråkig (det gör inte jag), man får vara med ändå. Du kan läsa mer om NaNoWriMo här.

hummerfiske, Malin Lundskog, hummer
För övrigt kan det bli en del hummer fiske i romanen jag skriver på nu. Gräv där du står ni vet

NaNoWriMo och misstagen

De misstag jag har lärt mig av under mitt deltagande i NaNoWriMo är att jag inte går igång på resultatmål. Jag känner mig instängd, pressad och struntar i att skriva bara för att … jag vill bestämma själv! Jag vill skriva av lust och inte av tvång. Alltså, jag vet ju det här. Jag känner mig själv. Och ändå … ändå är jag där och gör samma misstag om och om igen.

Och det handlar inte om att jag aldrig lär mig, för det gör jag. Jag blir snabbare och snabbare med att komma på mig själv. Nej, det handlar om tryggheten i de gamla mönstren. Ni vet … de där gamla vanorna som aldrig rostar? Och det handlar om att jag har en känsla av att det jag gör inte är på riktigt. Jag menar, det är ju inte så att mitt författarskap är mitt jobb (än?!).

Min egen utmaning passar mig perfekt!

Men vet ni vad? Skam den som ger sig och det finns inga misstag, bara lärdomar och så vidare och så vidare. Och så finns det skrivkompisar (tack tack bästa Cilla!) som påminner om att man inte måste vara med i det officiella NaNoWriMo-communityt och den utmaningen som går ut på att skriva 50 000 ord under november. Man kan skaffa sig en egen utmaning och då är det fritt fram att välja sitt eget mål. Som till exempel att skriva under en viss tid varje dag. Och att den vissa tiden inte behöver vara megalång för att räknas.

”Herregud, Malin! Myrstegsrevolutionen och skammålen, har du glömt av dem?”

sa jag till mig själv. Satte, med massa hjälp av Cilla, ett mål på 45 minuters skrivande per dag och. Det går som en dans! Jag menar … det är fjärde november idag och jag har inte sagt till mig själv ”vad var det jag sa” en enda gång. Jag har inte lärt mig av några misstag heller. Än … Jag har bara lärt mig av mina framgångar att processmål, som jag kan kontrollera själv och som inte kräver ett visst resultat, triggar igång mig. Tänker på hummerfisket igen. Att bestämma hur många gånger eller hur ofta man slänger i kuporna och ger sig ut och plockar upp dem igen – det är ett processmål. Som går att styra. Tänk att sätta antal fångade humrar som mål, snacka om att det går att missa målet då. Om man inte är storfiskare, he he.

Jag har återigen fått bekräftat att det lilla stegets kraft verkligen leder till stora steg och att jag har ett kryphål i skammålen om det skulle skita sig totalt någon dag. Undra om jag får medalj ändå?

Jag skriver vidare

Medalj eller inte jag är en vinnare ändå. Som hittar suget att skriva genom att inse vad jag behöver för att känna lust. Så … nu kör jag. 45 minuter om dagen i november. Minst. Vem vet, det kanske hinner bli en vana under den tiden? Så att jag fortsätter att skriva. Med lust. För jag har tillräckligt med tankar för att fylla sidorna i minst en roman till. Minst en bok om hälsa. Och blogginlägg, artiklar och krönikor ska vi inte tala om …

Nanowrimo och misstagen
författarporträttet är klart i alla fall, så … skriv bara skriv Malin!
Foto: Viktoria Davidsson

Undrar du över myrsteg och skammål? Dem kan du läsa om i min bok GLAD FRi STARK och dessutom i blogginlägg som det här: Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna och det här: skamliga mål för att nå de goda vanorna.

Vill du veta hur det går för mig? Skriver du själv och vill ha (och ge!) pepp? Berätta gärna i en kommentar här på bloggen.

PS. Tänk om jag skriver om NaNoWriMo och misstagen jag inte gör om nästa år?

Ses snart igen,
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
Malin Lundskog

En hemsida från Everday