författare

Varma spår, kalla bad och samtal om böcker och livet

Varma spår har jag varit ute och lagt åt våra hundar den här veckan. Och som de har spårat! Det är verkligen en fröjd att se dem både jobba och framförallt att lyckas. Apropå det, är det inte fantastiskt att se andra lyckas? Särskilt om andra är sådana man verkligen tycker om. Som barnen och vännerna och kunderna och klienterna.

varma spår, springer spaniel, blodspår, västkusten, Knippla — Jackson har gjort spårpremiär i veckan!

Kalla bad

Ni vet ju hur mycket jag gillar det här. Det kalla vattnet och den där sockerdrickspirriga känslan i kroppen. Jag tror inte att det finns något som är så vilsamt för mitt huvud som att bada kallt. Det är ju inte så att jag plaskar runt och tänker på middagen (det gör jag för övrigt nästan aldrig numera, annat var det när barnen bodde hemma …) eller ens på karaktärerna i mitt manus (som jag för övrigt annars tänker på nästan varje vaken sekund). Jag har liksom inget annat val än att bara andas och var här och nu. Den här veckan har varit en riktig go kallbads-vecka för mig.

Är de kalla baden hönan eller ägget för hälsan?

Jag tror förresten att det är med kallbad som med så mycket annat som blir en trend som sägs göra alla hälsosamt friska på ett kick: effekten beror på … Läste en studie om just det här med kalla bad för ett tag sedan, där forskarna inte hittade några belägg för att det skulle vara sådär superduperhälsofrämjande utan att det kanske är så att de som badar kallt redan lever ganska hälsosamt. Alltså. Ska vi sluta tro på one size fits all-konceptet när det gäller hälsa och inspireras av vad andra gör, kanske testa om det verkar härligt, men absolut inte ha dåligt samvete för att vi inte hoppar på varenda hälsotrend? Vad säger ni?

Yes, sa hon som typ har stått på kallbadsbarrikaderna … Och som tänker fortsätta bada så länge jag har hälsan och tycker att det är kul. Om inte annat för att få uppleva dagar som denna:

kallbad, vätkusten, kalla bad, Knippla, Malin Lundskog

Mer om mina kalla bad kan ni bland annat läsa här där jag berättar om den glada känslan och här, där jag tipsar om hur du får till ett kallt bad med så mycket njut i som möjligt.

Samtal om livet har berikat veckan

Kommer ni håg att jag stängde ner mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK i höstas? Ja, det gjorde jag i alla fall. Och medlemmarna som har träffats varje vecka år ut och år in online, ville fortsätta träffas. Det gjorde de i helgen och jag fick vara med! Vilka kvinnor alltså. Och så coolt det är att träffas på riktigt, när man bara har setts på nätet tidigare. Eller, vaddå ´bara´? Herregud som vi har träffats. Och så väl vi känner varandra. Jamen, det var som att träffa riktigt, riktigt nära vänner och samtalen behövde ingen startsträcka utan vi kunde dyka ner i det där spännande djupet direkt. Alltså: jag älskar det! Samtal som berikar. Som blottar känslor och tankar. Nyfikna samtal.

Ja, och god mat på det då … I fredags var vi på Ilse Grön Krog på Karl Johansgatan här i Göteborg. En sådan där restaurang där man känner sig som hemma direkt. Galet god vegetarisk mat, hur mycket viner som helst (jag körde och fick mig ett gott alkoholfritt) och härlig personal som kunde berätta massor om vinerna.

Hade så fullt upp med att prata att jag glömde fota mer än förrätten, men den var å andra sidan supergod. En jordärtskocksrösti med zucchini, ost, semitorkade tomater och yoghurt. Alltså!!!

vegetarisk, rösti, restaurangtips, Göteborg, Ilse Grön, Malin Lundskog — min förrätt!

Samtal om böcker med läsare och författarkollegor

Och mitt i hela alltet åkte jag till Jönköping för att delta på Smålands Litteraturfestival i lördags. En ganska rejäl bokmässa där vi som ställde ut fyllde upp både Jönköpings stadsbibliotek och muséet som ligger vägg i vägg med bibblan. Ja, för att inte tala om alla besökare då … De var många! Och jag träffade så många härliga läsare. Ja, de var härliga även om de inte ville läsa just min roman. Det är kul att prata böcker helt enkelt.

Och det är JÄTTE-kul att prata skrivande. Jag fick en heldag med två andra författare, Camilla Dahlsson och Hanna Landahl. De ligger några böcker före mig och inspirerade som tusan.

Hanna Landahl och Camilla Dahlsson som fick dras med mig hela dagen
jag, min beachflagga och mina böcker

En annan grej som inspirerar och stärker är uttalandet om hur få vi är som blir utgivna, i det här klippet från SVT Nyheter i Jönsköping. Hon som säger det är Eva, som driver förlaget Ordberoende där boken Skapa ditt drömliv som jag är medförfattare till är utgiven. Och ett ps: känner ni igen ryggtavlan som dyker upp på slutet?

veckans gott & blandat

Ja, det här var en sammanfattning av veckan som har gått. En go vecka som jag avlutade med världens längsta tupplur …

Vi ses snart igen, här på bloggen eller någon annan stans. Vill ni läsa mina tidigare inlägg på temat gott&blandat hittar ni dem här. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

ena sekunden tittade Jackson mot mig …
… och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

utsikt över Rörö …
Kikaren …
och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — spegel spegel …

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog — Kolla in hamnen här på knippla i morse

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän — mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär

Östrogenplåster gjorde susen för mina klimakteriebesvär. Och nu är de restnoterade på varenda apotek i hela landet. Be ware, säger jag bara. Till nära, kära och hela samhället. Tänk om alla vi som har fått tillbaka ett (ganska) vanligt liv tack vare plåstren släpps lösa utan dem? Arga, nedstämda, ledsna, håglösa, dimmiga i huvudet, sömnlösa, svettiga, kissnödiga, frusna och med ledvärk.

Kommer ni ihåg när jag nyss skrev om hur anpassningsbara vi är? Och att vi kan lura hjärnan att göra förändringar utan för stort mankemang om vi gör det i små steg. Det var på det viset klimakteriet smög sig på mig. I små, omärkliga steg. Jag vande mig. Vid att vara nedstämd. Dimmig i huvudet. Sova dåligt. Gråta för minsta lilla grej. Frysa. Ha diffus värk i leder. Och vara jävligt förbannad på framförallt min man.

Jag la helt enkelt inte märke till tecknen som har kommit smygande under en längre period, förrän jag en dag skällde ut min man så att det förmodligen hördes längs hela västkusten. Och sedan insåg att han hade inte gjort något. Men jag var så jävla arg att det kröp hela kroppen. Jag kände på fullt allvar för att slåss.

Östrogenplåster gjorde susen

Inte förrän jag stod där med ilskan rykande ur näsan på mig insåg jag att jag inte var jag. Att jag behövde göra något åt mitt humör. Min dåliga sömn. Mina tårar (älskar att gråta, men inte för allt) och sakta men säkert började det gå upp för mig att jag nog var i klimakteriet. Det spelade liksom ingen roll att jag levde som jag lärde, med massa motion och träning, frisk luft och bra mat, nedvarvning och ingen telefon vid sängen. Och så vidare. Jag mådde inte bra.

Ringde och sa att jag hade diagnosticerat mig själv (tryckte i alla fall lite extra på att det eventuellt kanske skulle kunna vara så att … ) Fick komma till en gynekolog dagen efter (så tacksam över min sjukvårdsförsäkring) och hon konstaterade med ett varmt leende att äggen (eller var det äggledarna?) var ihopskrumpna. Precis som de skulle. Jag fick recept på östrogenplåster, ny hormonspiral (minns inte varför man behöver både det ena och det andra, men längst ner i inlägget länkar jag till de som kan det här) och vet ni vad? Det tog inte ens en vecka, så sov jag som ett spädbarn och var inte arg på min stackars man hela tiden. Slutade gråta hela tiden, kände livet komma tillbaka. Kände igen mig själv.

Prisa gud, eller nåt. Men östrogenplåster gjorde susen för mig och jag vet att det hjälper så många andra. Vi har pratat massor om det i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK och både kvinnorna där och andra omkring mig säger samma sak.

östrogen is da shit?

Östrogentillskott is da shit! Och nu är plåstren, som det bara finns ett märke av, restnoterade i hela landet, läs mer om det i artikel i gp här. Jag har så jag klarar mig i tre månader till och har ju min försäkring som gör att jag snabbt kan komma till gynekolog och få något annat som hjälper. För det finns andra sätt. Men många har inte möjligheten jag har. Många har testat andra hjälpmedel och de fungerar helt enkelt inte. Vad gör vi? Kontaktar alla vi känner och frågar om de är ur klimakteriet och har ett lager över? You tell me. I tell you att det här blir skitjobbigt för både oss kvinnor, för all omkring oss och för samhället.

Vi är varken hysteriska eller SVBK

Tänker på hur kvinnor kallas för hysteriska och klimakteriehäxor. Sluta med det. Tänker också på relationer som mycket väl kan gå i stöpet på grund av klimakteriet. På hur tacksam jag är över att Claes står ut. Stod ut.

Och vet ni vad? Jag tänker också på att jag var iväg hos läkaren för några år sedan. Kände mig allmänt hängig. Grät. Kände inte igen kroppen. Hade hjärtklappning och lätt ledvärk. Förstod inte själv, eftersom jag inte hade några vallningar som var det tecken på klimakteriet jag kände till. Fick göra massa fysiska tester och hade toppenresultat på allt. Visst, det var ju glädjande med tanke på att jag både leder hälsokurser, föreläser om hälsa och är personlig tränare. Men samtidigt var det väldigt frustrerande.

I efterhand är det ännu mer frustrerande att läkaren inte en enda gång nämnde något om klimakteriet. WTF?! En kvinna i femtioårs-åldern (eller fyrtiofem eller femtiofem) med diffusa känningar är inte ett hysteriskt fruntimmer. Eller SVBK som läkarna kallade det för. Förr. Sveda, värk och brännkärring. Ja. På riktigt. I patientjournaler! Nästan ännu mer WTF?!

östrogenplåster gjorde susen, klimakteriebesvär, medelålder, kvinnohälsa, Malin Lundskog, författare, västkusten — ett klassiskt exempel på någon som hade fått diagnosen svbk förr …
tack för att nu är nu och för östrogenplåster som gjorde susen!

En kvinna i femtioårsåldern med diffusa känningar av nedstämdhet, ilska, värk, sömnlöshet och så vidare är en helt vanlig kvinna. Som kan vara i behov av östrogen och som inte alls behöver stå ut, för det har kvinnor gjort i alla tider. Men, hallå: det är nya tider nu! Eller?

Hoppas att ni känner det. Att det är nya tider och att vi inte behöver stå ut. Vi har så mycket kvar att ge, med så mycket erfarenhet, kunskap och jävlaranamma allihop. HEJA OSS!

länkar till de som vet mer:

Klimakterierådgivare Lena Rindner, som bland annat är läkare i allmänmedicin och distriktssköterska med specialistkompetens om klimakteriet Wow, för hennes avhandling om kvinnors hälsa i medelåldern.

Årets fysioterapeut 2022 som fokuserar på kvinnohälsa skrev jag om här

Klimakteriepodden, där experter gästar Åsa Melin som startade podden när hon själv befann sig i klimakteriet, var frustrerad och ville veta mer.

Betty Wassenius som på Instagram delar med sig av så kloka tankar och dessutom delar min inställning till hälsa (hej glädje och acceptans!)

Monika Björn, en av mina tidigare instruktörskollegor, som verkligen går i bräschen för att få upp klimakteriet på hälsoagendan. Länken går tilll kontot ´Stark genom klimakteriet´på Instagram.

Och så jag då. Frågor som denna, relaterade till kvinnor och kvinnors hälsa är en av anledningarna till att jag skriver skönlitterärt. I romaner kan jag dra klimakteriet, inkontinens och annat som drabbar oss kvinnor till sin spets. Öppna upp för samtal kring ämnen som tidigare har och (wtf igen) fortfarande är smittade med skam. Som i min debutroman Mariannes mirakel, där inkontinens är en röd tråd genom berättelsen. Vem (förutom jag då) vet vad karaktärerna brottas med i nästa roman? Visst är det dags att vi slutar skämmas för att vi råkar vara kvinnor?!

Nu är läget som det är. Vi andas in och andas ut. Accepterar och gör det vi kan för att hjälpa varandra? Går definitivt inte omkring och oroar oss för hur det ska bli, det gör ingen av oss något gott. Det minns vi från pandemin om inte annat. Oro är inte min melodi, men när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då, before the plåsters, då känns det väldigt viktigt att agera. Genom att fortsätta skriva. Och att dela erfarenheter med varandra?

Ses snart igen,
hoppas Malin Lundskog

Nygamla skrivardrömmar och nytt soundtrack i podden

Nygamla skrivardrömmar och nytt soundtrack i årets första episod av författarpodden Skriverier med Malin och Cilla. I avsnitt 44 av podden blickar vi bakåt och Cilla får mig att inse hur långt vi har kommit på resan mot att bli världens bästa författare, som vi ödmjukt drömmer om.

Vi tittar också framåt och planerar vårt år med skrivande. Hur många manus kan en författare rådda samtidigt egentligen? Lyssna på vårt resonemang kring det. Gärna lite mer noga än ni lyssnar på hur min förkylda röst tar sig an årets soundtrack-tema. Jo, för vi har ju ett sådant för varje ny termin. Den här säsongen är det namn som gäller. Här hittar ni vår spellista på Spotify:

Skriverier med Malin och Cilla – spellistan!

Gott nytt skrivarår!

nygamla skrivardrömmar, Skriverier med Malin och Cilla, författare, podcast

här kan ni lyssna på avsnitt 44 av podden Skriverier med Malin och Cilla

I vanlig ordning finns avsnittet i era vanliga podd-appar och vi är så glada för alla er som lyssnar. Som hör av er och lades extra glada blir vi när ni säger att ni gillar vår podd. TACK!

Har ni frågor om skrivande?

Ni är några som har hört av er med frågor om vårt skrivande, både av er som är sugna på att skriva själv och er som undrar mer om hur det egentligen går till bakom kulisserna. Så himla kul! Nästa avsnitt ägnar vi oss åt era frågor, hör av er om ni undrar om något som har med skrivande göra. Skrivprocesser, idéer, karaktärer, dramaturgi, redigering, råmanus, utgivning och så vidare … Vi kanske inte kan svara på allt, men vi kan förhoppningsvis stilla en del nyfikenhet.

Att ha en skrivarkompis som Cilla är guld värt och att ni hör av er om både skrivande och läsande ger författarlivet en extra guldkant. Vi låter helt enkelt våra nygamla skrivardrömmar växa och frodas!

Vill ni läsa om våra tidigare avsnitt hittar ni dem här

Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ALLA!
kram Malin

Hur gör man för att skriva en bok?

Hur gör man för att skriva en bok undrade en av mina härliga följare på Instagram för ett tag sedan. Jag gav henne inte alls det svar hon ville ha, för när man ställer en sådan fråga hoppas man på någon slags manual eller checklista. Eller hur? Vill ni se vad jag svarade i en film, hittar ni den här. Annars, kan ni ju läsa svaret här:

Kör och gör, skriv bara skriv!

Jamen ni fattar. Frustrerande svar, eller hur? Jag fattar också det. Men för mig är det där det börjar. Hur sjutton ska man annars kunna testa sin idé, hitta sitt språk, lära känna karaktärerna, inse vilka trådar som är värda att följa och vem man själv är som skrivande människa?

Ett svar som gör att man själv får tänka till och lära känna sig själv som skribent är väl ändå inte fy skam? För vad ett sådant här svar gör är att det väcker följdfrågor, som man kanske inte hade funderat över om man hade fått en tipslista med helt missanpassade tips serverade på silverfat. Är ni med?

Och ja, jag fick följdfrågor. De ska jag självklart besvara, men en sak i taget. Sätt er ner och skriv, ni som längtar efter att skriva en bok. Kör och gör! Principen funkar inom träning och hälsa precis lika bra som inom skrivandets och säkerligen många andra världar.

Först kommer kanske en idé?

Okej, en korrigering till mitt svar: Allt börjar med en idé. Om något man vill skriva om. En viktig fråga, en oviktig och underhållande fråga, en karaktär man vill utforska eller … ja, en idé helt enkelt. Men vill man skriva en bok tror jag att idéer är det sista problemet (hej, alla kreativa popcornhjärnor!)

fler frågor, mer skrivande

Jag blev hur som helst glad över både frågan och följdfrågorna. Återkommer som sagt till dem här på bloggen och även i podden Skriverier med Malin och Cilla Har ni frågor om att skriva böcker eller författarskap? Ställ dem gärna!

Ni som vill utveckla ert skrivande och ge er tid att skriva kanske är sugna på skrivretreatet Bok Ohoj som jag håller i maj? Ni hittar mer om skrivretreatet här , det finns fortfarande plats kvar.

Och ni som undrar vad jag har skrivit, hittar mina böcker här.

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ER! Njut av utsikten …
Kram Malin Lundskog

hur gör man för att skriva en bok, västkusten, Malin Lundskog, Knippla — här spelade jag in filmen jag länkade til högre upp för er som vil njuta av utsikten en stund

Jag är generellt anti tipslistor. Inom skrivande och hälsa, som är de områden jag är verksam i, finns det väldigt sällan en manual eller tipslista som passar alla. Vi funkar så olika både vad gäller motivation och hur vi tycker om att jobba att jag inte vill pracka på någon tips som kanske inte als funkar för denna någon. Däremot kan jag berätta hur jag gör, vad som funkar för mig och också hur andra, både kunder och kollegor, gör.

Här kan ni läsa om hur jag gör för att gå från idé till färdig berättelse. Kanske kan det inspirera någon av er?

Ses snart! HEJA på sålänge.
Varma kramar Malin Lundskog

Rimstuga och uppesittarkväll i vår författarpodd

Rimstuga och uppesittarkväll i årets sista avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla. Vi hade så kul när vi spelade in att vi satsar på tv för nästa års uppesittarkväll. Vad tror ni om uppesittarkväll med Malin och Cilla? Cilla ringer tv-bolagen i detta nu, he he he.

rimstuga, skriverier med Malin och Cilla, podd, författare — jag sjunger Jersey Girl …

Rimstuga för årets julklapp och andra paket

Vi började med de hårdaste paketen, Cillas böcker I vikens mörker och Ur skogens djup
Från Smålands skog och kust, här är spänning för din läslust.

Ni som ger bort en bok utan titel kanske blir sugna på det här rimmet: varje år är den årets klapp till jul, spänning feelgood eller något kul, de här får dig att vilja läsa mer, då får du veta vad som sker.

Övriga klappar vi rimmar till är vandringsryggsäck, overall, stickade strumpor och en stickad mössa, min roman Mariannes mirakel, vinprovning och en skidresa.

Vi hoppas att ni vill lyssna såklart, antingen vi länken här nedan eller i din vanliga podd-app.

Skriverier med Malin och Cilla avsnitt 43

våra boktips

I det här avsnittet tipsar vi som vanligt om varsin bok. Cilla tipsar om Lars Keplers senaste Spindeln och tipset från mig är Städerskan av Nita Prose. En superspänning och en feelgoodig mys-spännande bok är väl en perfekt blandning inför jul?

Under poddens gång har vi också besök av Bröderna Djup i modern tappning, som enligt Cilla ingår i en uppesittarkväll. Bandet återkommer några gånger under vår poddinpelning och gör om texter till bland annat den gamla visan Lunka på. Och som ni kanske hör på oss så är det dags för ledighet. God jul och gott nytt år önskar Cilla och Malin.

Tills vi ses igen: god jul och HEJA ER!
Varma kramar Malin Lundskog

Vill ni läsa om våra övriga avsnitt hittar ni dem här: Skriverier med Malin och Cilla