goda vanor

Så här vann vi Valtellina Wine Trail, ett maraton i bergen

Så här vann vi Valtellina Wine Trail, ett alldeles sanslöst vackert maraton i de norditalienska bergen: vi sprang bara 21 kilometer! Skämt åsido, men rätt kul är det ändå. Som du kunde läsa i mitt förra inlägg anmälde min springkompis Camilla och jag oss till 42 km (och drygt 1700 höjdmeter för dig som känner dig hemma bland höjderna), men en ond höft och en enveten hosta och så vidare … (läs mer här)

Vi njöt, vi slet, vi sprang, vi gick.

Och vi drack vin. Och vips var vi i mål. Okej, kanske inte riktigt. Men nästan! Häng med ska du få se:

lätt som en plätt på platten …
we´re going up up up up up …
Med skön energi och peppigt mindset
Mysiga omvägar …
och ännu mera uppför. Ser du repet?
Oändligt mycket njut längs vägen.
Och efter många timmar – vinnarna i mål!

Vi sprang i mål som vinnare!

Så här vann vi Valtellina Wine Trail: Hand i hand sprang vi i mål efter fantastiska hejarop från publiken och en speakerröst som ropade våra namn. På svenska! När vi sprang över mållinjen låg en jättehög med fotografer framför våra fötter och knäppte bilder allt vad de kunde. Det var innan de fick veta att vi visst inte hade vunnit 42K utan var bland de sista glada entusiasterna på 21K … Vinnare är vi väl hur som helst? Sträckan vi sprang har mindre betydelse även om vi båda är sugna på att springa ett helt maraton nästa år istället för en halvmara. Fatta coolt att springa med pannlampor i mörkret i den miljön. För det skulle vi behöva göra, med tanke på att det mörknar och vi tar god tid på oss. Men kolla in trail-loppets egna bilder på bilder på spring i mörker, ser grymt spännande ut: Valtellina Wine Trail

Alla som springer vinner?

Ja, visst är det så: alla vi som springer vinner. På vårt eget sätt. Alla ni som har hittat ert sätt att röra på er har ju vunnit massa njut och massa hälsa. Du som följer mig vet att det precis det jag vill inspirera till: hitta ditt sätt att må gott och så himla mycket är vunnet. Då blir ju det där med hälsan inget måste eller borde eller tvång. Då blir det gôtt o leva! Och du längtar efter att röra på dig, något som både du och jag vet är toppen för kroppen såväl som knoppen.

ps. Du vet väl att medlemsprogrammet GLAD FRi STARK är till för bland annat det: att hitta njutet i livet och rörelsen? Häng med vetja!

Ses snart igen, nästa inlägg kommer jag att berätta om det hållbara med ett maraton som Valltelina Wine Trail. Och om en goodiebag som tamejtusan heter duga!

HEJA HEJA dig så länge!
Kram M

Skapa glädjefyllt och kreativt kaos

Skapa glädjefyllt och kreativt kaos som gör att du inte bara är redo för nästa oordnade period i livet, utan till och med är sugen på den! Drömmigt värre? Faktiskt inte. Du kan skapa förutsättningar att känna dig trygg i ovissheten och det är himla bra för att må bra. Ovissheten är väl i princip det enda vi kan förvissa oss om att den kommer mellan varven.

Som jag skrev i mitt förra inlägg: Jag skapar mitt eget kaos så fort det blir lugnt har jag ändrat inställning till kaos. Idag bjuder jag på en hel hög med tips på goda vanor som jag har testat, både i akuta kaosperioder och för att bygga upp mig inför sådana.

Tips för att skapa glädje och kreativitet ur kaos

Fokusera på det jag kan påverka och strunta i resten.
Vara här och nu och lägga ner ältandet.
Woop woop för alla gånger jag har tagit mig igenom tuffa tider!
Umgås med nära och kära. Inte följa lusten att dra täcket över huvudet.
Tacka för allt gôtt jag har i mig och i livet.
Vara snäll mot mig själv. Prata snällt med mig själv.
Vara observant på vad jag släpper in i livet (människor, göranden osv).
Inte döma andra. Förutsätta att alla förtjänar positiva vibbar.
Lita på att det blir bra till slut. Är det inte bra, så är det inte slut …
Röra på mig! Utomhus. Utan prestation.
Stilla mig. I någon form av meditation eller annan mindfull övning.
Läsa/lyssna/titta på sådant som inspirerar och motiverar mig.
Hålla i mina vanliga måbra-rutiner som ger klarhet i vem jag är.
Be om hjälp. Våga visa mina svagheter och brister.

Att mina sätt att skapa glädjefyllt och kreativt kaos har stöd i forskningen gör kanske inget? Det här är vanor som hjälper oss att bli tillfreds och inte bara gör oss lugna utan också kreativa och accepterande. Som hjälper oss att levla upp livet helt enkelt!

Testa gärna!

Try it, eller delar av det, you´ll like it! Ja, det hoppas jag såklart. Det är ju därför jag skriver här på bloggen – för att du ska få inspiration och kanske en kick i rumpan att skaffa de där vanorna som du mår gott av. Och att det inte behöver vara så jäkla krångligt att leva hälsosamt. Berätta gärna om du har glädje av det och/eller om du vill läsa om annat!

Vill du ha stöttning och andra härliga människor att dela både frustrationer och framgångar med? Få träningskompisar, pepp och verktyg för att utvecklas både fysiskt och mentalt? Häng med i medlemsprogrammet Tjejgänget som du kan läsa mer om här.

Ses här snart igen. Tills dess:
HEJA HEJA DIG!
Kram M

Jag skapar mitt eget kaos så fort det blir lugnt

Jag skapar mitt eget kaos! Så fort det kommer en lugnare period går jag igång. Jag startar nya projekt, anmäler mig till nya kurser inom nya områden. Och jag utvecklas. För några år sedan var jag rädd för det här, tänkte att jag förstörde för mig själv och att det inte är såhär kaosartat man ”bör” eller ”ska” leva. Men vet du vad: jag tror att det är precis så här jag ska leva, för det är skillnad på kaos och kaos!

Jag skapar mitt eget kaos, hav, vågor, Malin Lundskog — skapar kaos i lugnet, som stormen river öppet hav efter stiltje …

Under mina mest intensiva perioder längtar jag intensivt efter lugn. Ja, du känner kanske igen känslan av intensitet i livet? När allt ska hända samtidigt, alla vill ha tag på dig och det är för mycket till och med av livets goda. Då tänker jag att det vore så skönt att vara en sådan som inte drar igång nya äventyr hela tiden. Som är nöjd med allt som är och inte behöver mer. Men … när lugnet väl är här så skapar jag kaos igen. Och det är faktiskt ett kaos som levlar upp livet.

Skillnaden på kaos handlar om inställning

Kaoset jag ser till att försätta mig i är ett sätt att öppna upp för nästa steg. Jag utmanar mina gränser. Lär nytt. Tränar min kreativitet och utvecklas. Skapar nya rutiner som leder till struktur eftersom det i kaoset är det jag strävar efter. Och. Så. Vidare. Under kaotiska perioder har jag också insett hur infernaliskt bra det är att ha tillit till att efter kaos kommer någon form av lugn. Numera har jag också tillit till att ur det lugnet skapar jag nytt kaos och levlar upp livet ett snäpp till. Det är ett gôtt kaos helt enkelt. Och den dagen jag insåg att jag val ha kaos föll den berömda tunga stenen från att hjärta.

Kaoset som jag inte trivs med, är det som kommer från kontrollbehov, rädsla och sådant jag inte kan styra över. Det uppstår när jag halkar tillbaka till den inställningen jag hade innan jag började jobba med min egen utveckling (tack utmattningsdepression för det!). Som att jag behöver ha kontroll på … allt? Och vill vinna istället för att förhandla. Eller försöker styra över sådant som jag inte kan styra över. Jag är sällan här nuförtiden. Men det kan hända och då är det dags igen: jobba på mina rutiner för att skapa klarhet inom mig och hitta tillbaka till tilliten. Det ordnar sig, även om det inte är ordning …

natur, stora Amundön, höst, slingrande väg, Malin Lundskog, Jag skapar mitt eget kaos — tilliten till att det lugnet kommer där framme någonstans …

Kaos och lugn

Vet du, jag tror att en förutsättning för att gilla kaos är att hitta lugnet. Lugnet som skapar trygghet. Och tillit. Kaos behöver alltså inte innebära ohälsosam stress även om det innebär stress. Men har vi lugnet omkring oss och rutinerna som gör att vi varvar ner och reflekterar istället för att fly från ett kaos till ett annat, som vi gör om vi dövar jobbigt på jobbigt med shopping eller alkohol till exempel. Vi behöver våga stanna i kaoset, lita på att det är som det ska och tro på upplevlingen. Inte kämpa emot och känna oss hotade.

Vad tänker du om kaos? Numera tänker jag glädje och kreativitet och i nästa blogginlägg kommer jag att skriva om vad jag gör för att inte bara vara redo utan också sugen på nästa kaos-runda. Vill du läsa det?

(Läs gärna om några av de rutiner jag har för att tåla kaoset så länge)

Ses snart igen – heja heja dig sålänge!
Kram M

PS. Du vet väl att medlemsprogrammet GLAD FRI STARK finns? Där blir vi experter på att hantera alla möjliga och omöjliga situationer och göra oss hälsosamt hållbara. Häng med!

Skamliga mål för att nå goda vanor

Skamliga mål kan göra susen på vägen mot goda vanor, hur underligt det än låter. Vi är många som kan allt om att sätta smarta mål. Dessutom vet vi att vi behöver upprepa något många gånger för att det ska bli en vana. Vad är det då som gör att vi ger upp på vägen?

Ja, det kan självklart bero på många olika saker och en av dem kan vara att vi inte har någon skam i kroppen…

När vi sätter mål och gör en plan för att nå det målet glömmer vi av att det kommer dagar när vi inte kan, orkar eller vill göra det som ingår i vår plan för att ta oss mot vårt mål. Tappar vi en dags repetition av en önskad vana är det lätt att glömma (?) att fortsätta …

Sätt ett skammål

Ja, sätt skamliga mål! De hjälper dig nämligen att känna att du är bra och tar dig framåt. De gör också att du får känna kraften av att den dagliga lilla förändringen, vilket ger mer i slutändan än det mer sällan återkommande jätteklivet! Ett skamligt mål är en perfekt livlina de dagar då du inte alls kan, vill eller orkar göra dina planerade stordåd. Sätt ett mål som är så lätt att nå att det kanske till och med är pinsamt. Det är inte meningslöst att ta små myrsteg i rätt riktning, det är ett sätt att skapa rutin. Som sagt: vi vet ju allihop att vi skapar rutiner genom upprepning – det har inget med storlek på upprepningen att göra.

Skäms inte för ditt skamliga mål. Var stolt över det! Och kolla in filmen där jag pratar mer om det:

klipp från ett HEJA-rop (mitt nyhetsbrev) från en tid då min frisyr såg annorlunda ut, men mitt budskap var ungefär detsamma som nu

Är utomhus en stund varje dag en vana du vill skaffa dig är det ett hett tips att ge dig själv möjligheter att ta dig ut varje dag. Det kommer dagar då det regnar till exempel … Kan bara grejen med att ta på sig regnkläder vara lagom att skämmas över?

PS. Vill du ha pepp till att ta de små stegen, häng med i min öppna Facebookgrupp GladFriStark.

PPS. Vill du läsa mer om vad som hindrar oss från att skaffa nya vanor? Läs min serie om självsabotörer här på bloggen.

Så tänker jag, vad tycker du om det?

Heja heja!

Malin

Är jag en sån där nu, som har ett eget kantarellställe?

Är jag en sån där nu, som har ett eget kantarellställe? Jag hoppas det! Var ute och gick en sväng med Brorsan i eftermiddags och helt plötsligt var de bara där! Men även om jag eventuellt nu är en sådan med ett eget kantarellställe betyder inte det att jag kommer att hålla det hemligt. Kanske. Har inte bestämt mig än. Jag har faktiskt alltid tyckt att det där med att ha hemliga svampställen är gôrlöjligt, men det kan ju bero på att jag ha varit den som är i behov av ett sånt ställe. Har jag redan ett är det inte så noga med det där med att dela med sig?

kantareller, mitt eget kantarellställe, Malin Lundskog, goda vanor — *hurra för ett eget kantarellställe!*

Nu känner jag att texten utan att jag var medveten om det när jag började skriva, styr i väg på annat än kantareller och min lycka över att vara en av dem som har ett eget kantarellställe. Hemligt eller ej. Jag låter den göra det. Återkommer strax till kantarellerna!

Viljan att dela med sig

Det där med att inte vilja dela med sig av något man har, inte vilja rucka på bekvämligheter för att andra eller annat ska få det bättre, det går igen på så många olika områden. Ta miljön till exempel: tänker vi inte längre än näsan räcker utan bara ser till vår egen direkta belöning och lust så är det självklart skitjobbigt att sluta köra bil eller flyga på weekendresor. Det är lätt att skylla på alla andra, alla måsten eller all tidsbrist.

Nej, nej, nej – det här är inte alls någon shaming av dig som flyger eller kör bil. Det är bara tankar jag har. Som tydligen behöver komma ut nu. Och som egentligen handlar om att vi kan förändra våra vanor. Förbättra dem. Och dela med oss av våra kantarellställen?

Jag kan lika gärna ta jämställdheten också när jag ändå är igång. Samma sak där. Klart att män inte tycker att det är så stor skillnad mellan hur vi har det, män och kvinnor. De sitter ju liksom med alla kantarellerna i tryggt förvar … Det betyder inte att de är elaka, när de inte vill dela med sig av lön, hemarbete, föräldraledighet och så vidare. Det är bara det att de har det så himla bekvämt. Och då är det jobbigt att förändra. För på kort sikt ser man ingen förbättring. Jo, även vi som lägger upp strategier och visioner för flera år framöver är kortsiktiga. Vi behöver se att vi får belöning för det vi gör. Särkilt om det är obekvämt. Och det är det, när det kommer till att ändra vanor.

Nya vanor

Vi kan förändra våra vanor. Allihop! Vi är fullt kapabla att förändra våra beteendemönster, även om vi inte kan se vår egen vinning av det. Vi är ju människor. Och människor tycker om att hjälpa andra! Jo, faktiskt. Även om vi inte tror det, så är det där med att ge andra en hjälpande hand (eller en kantarell?) ett sätt att må bra på. Att bli tillfreds med livet. Känna glädje. Och frågar du mig så är myrstegsrevolutionen ett säkert sätt att göra det på. De där små dagliga stegen som inte verkar vara mycket för världen, men som i det långa loppet gör avsevärd skillnad. Som gör att det blir gjort, eftersom det inte är så övermäktigt.

kantareller, nose work, springer spaniel, Malin Lundskog — Dagens ställe var det jag som hittade, men vill du ha hjälp med att leta upp kantareller kan du alltid fråga Brorsan …
Hans näsa är fenomenal och han delar gärna med sig. Eller … vill ju ha köttbullar i gengäld.

Mitt ohemliga kantarellställe …

Efter min långa utvikning känns det fjuttigt att jag ens tänkte tanken på att låta mitt kantarellställe vara hemligt. Herregud. Det finns tillräckligt med svamp åt alla. Tar den slut innebär ju kantarelljakten en stund ute i naturen och det i sig gör ju gott. Sänker vi farten tror jag dessutom att vi allihop känner att det finns tillräckligt med tid för alla också. Tillräckligt med möjligheter att ta hänsyn till både miljö, jämställdhet och oss själva. Jag tror på att ge! Utan någon förväntan på att få direkt. Det blir rättvist i slutändan.

Förresten kanske mitt kantarellställe inte är sådär jättemycket att hänga i julgranen. Men dagens snabba skörd räcker till två kantarellmackor i alla fall och det är mer kantareller än jag någonsin har hittat förut. Vill du veta var det ligger? Säg till!

Ber om ursäkt om jag ledde dig på villovägar. Vill du veta mer om hur du skaffar goda vanor? Hur du kan bli bättre på att både ge och ta? Häng med i mitt medlemsprogram GLAD FRi STARK, läs boken med samma namn eller häng med i min Facebookgrupp där vi varje månad utmanar oss till nya eller befästande av gamla vanor. Välkommen på allt! Det finns tillräckligt!

Vi är lika och unika du och jag. Same same but different.

Vi är lika och unika, både du, jag och alla andra! Vi har alla våra ryggsäckar med tungt och lätt bagage, våra viljor och våra drömmar, våra kroppar och knoppar. Och vi har våra känslor.

Vi känner olika, vi tänker olika och vi är olika. Men ändå: de tankar vi tänker har tänkts förut, flera gånger av flera andra. De känslor vi känner har känts förut. Av andra, på andra ställen och i andra tider.

Vi är lika

Det fina med att vi är så lika, du och jag och alla andra är att vi kan relatera till varandra. Och att det hjälper att lyssna på andra för att få förståelse för oss själva. Och för andra! Jag tror helt enkelt inte att det finns några enstaka känslor eller tankar som inte har funnits förut. Däremot sätter vi ihop dem på vårt eget unika sätt, tränar mer på vissa tankar och känslor än andra och skapar våra egna unika mönster. Du vet de där mönstren som är vi.

… och vi behöver andra

Det finns en kraft i att dela tankar och känslor med andra och i att få andras reflektioner på det vi i vår ensamhet tror att vi är ensamma om. Du vet, tankar och känslor som kommer när livet är skit. När vi tror att vi tänker så knäppa grejer att ingen annan kan har känt eller tänkt så här förut. Då är det tamejtusan en befrielse att dela med andra. För hur jobbigt vi än har det, hur knäppa tankar vi än tänker finns lättnaden i delandet. När vi upptäcker att andra har känt och tänkt såhär förut.

… precis som andra behöver oss!

När vi delar med oss av det vi tänker och känner blir vi bekräftade genom de som har been there och done that. Dessutom kan det vara så att vi är de som går före några, som inte har varit i just den känslan eller tanken förut, men som kommer att vara redo när det kommer eftersom du har visat vägen.

Genom att dela med oss av våra tankar och känslor berikar vi livet för andra. De blir sedda. Och vi blir sedda! Och vet du: ett av de allra mest grundläggande faktorerna i ett hälsosamt liv är att bli sedd. Vi behöver varandra! Allihop. Kanske alldeles särskilt när livet är just skit och vi inte är ett dugg sugna på att visa upp skiten för andra utan helst vill dra ett täcke över huvudet. Våga dela! Andra har varit där före dig. Se på dem och hur de gjorde. Andra kommer att komma dit efter dig. Visa dem hur du gjorde.

Det är hälsosamt att umgås

Det är inte för inte som att umgås är en av de fem hälsosamma formler jag tar upp i min bok GLAD FRi STARK. Och det är inte för inte som jag tillsammans med kunder och andra som följer mig har skapat medlemsprogrammet GLAD FRi STARK, där vi ses online varje vecka och delar med oss av knäppa tankar, smarta känslor, hälsosamma vanor och drömmar om ett gott samvete. Det är faktiskt för hälsans skull som umgänge och mod att dela med sig finns med i både boken och medlemsprogrammet.

Gemenskapen i ett umgänge där acceptans av att vi är lika och unika allihop är utgångspunkten och glädjen, friheten och styrkan i att vara oss själva är kittet blir stark. Stor. Och galet hälsosam!

vi är lika och unika, Malin Lundskog, hälsa, glad fri stark, — unik och redo att ta emot dina tankar om tankar och känslor …

Vi är lika och unika och vi har mycket att lära och lära av varandra. Om du vill ha en trygg miljö att hänga med andra unika, lika sköna typer då är mitt nya medlemsprogram något för dig. Där satsar vi på maximal hälsa och minimalt med krångel för glädje, frihet och styrka i både kropp, knopp och själ.

Här kan du läsa mer om programmet GLAD FRi STARK – missa inte boka-tidigt rabatt till och med 10/9. Den orange boken med samma namn ingår visserligen i programmet, men om du vill börja med den, hittar du den här: boken GLAD FRi STARK

Vill du ha dagliga doser av hälsosam glädje, frihet och styrka? Häng med mig på Instagram!

Och hur som helst: här ses vi snart igen,
tills dess: HEJA DIG!
Kram M